Häromdan fick jag en sån där knäpp fundering. Jag kollade på mina händer. Bara kollade på dom. Föreställde mig dom lite äldre, väderbitna, smeka mina (framtida) barns ansikten, dra på dom kläder. Hur kommer mitt liv se ut? När det är jag som ska ha all den där erfarenheten. Det påminde mig, eller snarare slog det mig, att den jag är idag kommer försvinna i ett avlägset mörker, i skuggan av mitt framtida jag.